schnauzertassar.blogg.se

1/4-15 En dag av skämt för många men en dag av sorg för mig

Publicerat 2015-04-01 22:57:00 i Guinness ♥︎, Hästar

1/4-15 10:40

Jag och mina kompisar har precis satt oss ner på bussen påväg hem efter låtskrivarfestivalen. Den är fylld av människor från vår skola och vi sitter längt bak. Efter några minuters resa öppnar jag min telefon. Jag ser massa notiser på skärmen och bläddrar snabbt igenom dem. Men vad ser jag!? Vid en av notiserna stannar jag, det är ett facebookmeddelande från min ridlärare. Det är inte något som händer speciellt ofta så jag går in på det direkt.

Och vad är det jag ser?! Jo, det som absolut inte får stå skrivet är just det som är skrivet.

Det enda jag ser är en röra av ord och det tar ett tag för mig att verkligen ta in det som står där.

Guinness, min älskade lilla ponny, död? Nej, han får inte, han kan inte.

Jag börjar skaka. Det här kan bara inte vara sant. Vad skulle jag svara? Skulle jag försöka samla ihop mig och skriva ett tack för att hon skrev det till mig innan hon skrev det offentligt på ridskolans sida eller skulle jag explodera och skriva en text om hur mycket jag verkligen älskar den där ponnyn och att jag är världens mest olyckliga människa?

Jag valde det första. Det var svårt att skriva med min skakande hand och ännu svårare var det att inte börja skrika och gråta av panik på den fullsatta bussen.

Under resten av de tio olidliga minuterna satt jag helt förkrossad och sa inte ett ljud. Mina vänner började fundera vad det var men jag sa att jag bara var trött.'

När vi kom till skolan hade vi 30 minuter bild och jag lovar, det kan ha varit de jobbigaste 30 minutrarna i hela mitt liv. Men jag gjorde som på bussen. Jag satt där stirrade ner i pappret, försökte att hålla mig för gråt och rita svarta streck på mitt papper.

Resten av min dag har också varit helt olidlig. Min dag har mestadels gått ut på att jag har suttit inne och tänkt och gråtit över min älskade Guinness. Och tro mig, jag är inte en människa som gråter men idag tycker jag att jag har haft rätt till det. Jag har förlorat min bästa vän, en som har betytt så mycket för mig under flera år. Min första och enda och sista favorithäst.

Första gången som jag såg honom för ungefär tre-fyra år sedan visste jag att det skulle bli vi två mot alla andra. Jag var nybörjare och du var inte världbäst du heller. Men under de här åren har det hänt saker, jag har växt så mycket med dig, du är den som jag har utvecklats med. Nu har jag varit skötare på dig i 2 år och det har varit de bästa åren i mitt liv.

Jag antar att det är dags att säga hejdå. farväl min kära skogsmulle, vi syns någon gång på andra sidan.